ordluffare

Jag har sparat anteckningar på mobilen i minst 13 år. De har automatiskt flyttats med när jag har köpt ny mobil. 7449 anteckningar räknar jag. Jag tänker absolut inte läsa allihopa. Glöm det. 

I "Tentative d'épuisement d'un lieu parisien" (ungefär "Försök att uttömma en plats i Paris") dokumenterade den franske författaren George Perec allt han såg under tre dagar från ett cafébord på Place Saint-Sulpice i Paris. Han satte sig vid cafébordet på en oktoberdag 1974 och skrev ner allt han såg, hörde och observerade. Han fokuserade inte på de stora, monumentala aspekterna av platsen (som kyrkan Saint-Sulpice eller fontänen), utan istället på de små, flyktiga och ofta förbisedda detaljerna i det vardagliga livet.  Detta dokumenterade han: Människor som passerade förbi Bilar, bussar och andra fordon Fåglar som flög över torget Reklamskyltar och affischer Ljud och röster Förändringar i ljus och väderlek Detta fångade verkligen min nyfikenhet. Jag måste bara läsa.

Jag läser om den tyske skattletaren August Gissler som tillsammans med sin fru Elise startade koloni på en avlägsen ö i Stilla havet i slutet av 1800-talet. De bosatte sig på ön för att leta efter en gömd piratskatt. Det kanske låter som ett paradis men var allt annat än det. Tillvaron var slitsam och kan sammanfattas i fyra ord: regn, svält, sjukdomar och råttinvasion. De grävde och grävde men hittade ingen skatt. Bosättarna droppade av en efter en och till slut var det bara August och Elise kvar. De slet vidare, fortsatte envetet att söka efter skatten. När provianten nästan var slut fick August för sig att bygga en flotte och seglade iväg till närmaste hamn för att fylla på förnödenheter. Han stack och lämnade kvar Elise på ön helt ensam. Med råttorna. Han skulle inte bli borta längre än några veckor meddelade han. Hans lilla utflykt tog 6 månader. 6 Månader!  Jag får rysningar. Jag förstår inte att han kunde lämna sin fru på det sättet. Det övergår allt förstånd. Vad sjutton tä...