ordluffare

På hemvägen från mataffären ser jag en vithårig granne. Hon rullar sin dramaten ut från gångvägen, stannar, ser sig vilset omkring. Tjoar, svär: "Nu har jag gått fel igen." Hon viftar bort det, vänder på klacken. Fortfarande fel håll. Jag öppnar munnen för att säga något. Inget kommer.

En äldre man satt med en burköl i näven. Hopsjunken. Sänkt blick. Han rörde sig knappt. Bara satt där ensam vid grillplatsen i parken och höll bänken. Vanligen sitter de flera men nu var det bara han. Ingen kom. Rådet var inställt. Ingen hade meddelat honom.