ordluffare

I en tapasbar i Barceloneta lär jag mig en ny spansk fras: ”Que es eso?” Jag blir ivrig och vill använda den omedelbart, visa vad jag just lärt mig. Jag tar det som är närmast till hands, en öltapp. Jag pekar på öltappen. Servitören mumlar något till svar. Jag nickar och säger ”Si, una por favor.” En glas hivas fram. Jag sträcker på mig. Känner en oerhörd stolthet. Som om jag vore rena rama språkundret. Det går inte att se det på något annat sätt. Jag känner mig nöjdare än en nöjd hund.  Jag dricker en mun. Och märker att jag fått ett glas cider.